Ovitrelle och äggplock (ÄP)

Ovitrelle
Det blev många besök på kliniken med kort varsel under IVF-behandlingen. Var på VUL på onsdagen, redan på måndagen var det dags för äggplock. Men innan dess skulle jag ta Ovitrelle som är en ägglossningsspruta. Den skulle tas exakt kl 21 på lördagskvällen, dvs. 36 timmar innan äggplocket på måndagsmorgonen. Nu har jag tyvärr glömt att ta bild på Ovitrelle-sprutan men den är nästan identisk med Gonal-f sprutan och den skruvar man också på för att få fram dosen. Skillnaden är att när man tar Ovitrelle så vill man ha hela dosen på 250 mikrogram så man skruvar till max. 
 
Ovitrelle används för att få äggblåsorna att mogna och släppa ifrån sig ägg, så att dessa kan sugas ut under äggplocket. Det finns några saker som kan vara bra att veta vid användandet av Ovitrelle. Man får absolut inte ha samlag efter man tagit sprutan (om man nu gjort IVF). Eftersom man vid IVF försöker få många ägg att släppa samtidigt skulle det kunna leda till att man befruktar en massa ägg. Om Ovitrelle tas i en ostimulerad cykel så är det precis tvärtom, då är det precis efter man tagit sprutan som man ska ha samlag för att bäst fånga in ägget som släpper omkring 36 timmar efter. En annan sak som kan vara bra att veta är att läkemedlet har samma aminosyrasekvens som urin-hCG, det som utsöndras i urinen vid graviditet och som mäts med graviditetstest. Efter Ovitrelle kan därför ett graviditetstest visa falskt positivt resultat i upp till 10 dagar efter injektion (källa: FASS hemsida, hittas här.)
Men annars är det inga konstigheter, sprutan är lätt att ta och känns knappt någonting alls. 
 
Äggplock
På måndag morgon var det dags för äggplock. Vi hade tid för själva äggplocket kl 9:00, senast en halvtimme tidigare skulle man vara på plats för att byta om. Vi anlände till kliniken strax efter 8, vi ville inte vara sena. Vi fick ett litet rum och jag bytte om till sjukhusklänning och strumpor, underkläderna fick jag behålla på. Efter ett litet tag kom en sköterska in med en burk till min man. Han lämnar alltså spermaprov samma dag som äggplocket sker för att befruktningen ska kunna ske samma eftermiddag. Man har valet att ta med ett spermaprov hemifrån så länge provet inte är mer än en timme gammalt. Även om vi inte har särskilt långt till kliniken valde min man att göra det på plats. 
 
Det var ett par före oss så vi blev lite försenade men strax innan kl 9 kom en sköterska in och satte en kateter i min ena arm. Den används under äggplocket för att fylla på med morfin så att man ska slippa ha ont. Jag hade dessutom tagit två alvedon innan vi åkte hemifrån. 
 
 
När det äntligen blev vår tur fick min man ta på sig en mössa och en sjukhusrock innan vi gick in till ”operationssalen”. Det låter lite väl, i princip är det är en gynstol och en ultraljudsmaskin samt själva behållaren för vätskan som äggen fångas upp i. Jag har tyvärr inga bilder därifrån, det är rätt häftigt att se hur bra man ser äggblåsorna på maskinen. Det som händer är att läkaren för in ultraljudsstaven samt en kateter med en slang som gör att hon kan tömma äggblåsorna en efter en. Vätskan hamnar i den här behållaren som en sköterska har hand om. En tredje person finns i rummet intill, den här personen är embryologen och är ansvarig för att ta till vara på äggen som kommer ut. Hon ropar något om att hon kan se det första ägget. 
 
I början gör det inte ont alls, det är såklart obehagligt men annars tyckte jag mest att det var fascinerande. Men när läkaren byter till andra sidan tror jag morfinet börjar släppa lite för då gör det plötsligt lite ont. Dessutom ser det ut som att hon får pressa sig igenom mer vävnad på den här sidan för att komma in i äggblåsorna. Man kan se på ultraljudsbilden hur blåsorna krymper när vätskan försvinner. Jag får lite mer morfin men inte mycket innan hon är klar. Jag tror att jag kanske var lite väl hård mot mig själv i det där läget, fick väldigt låg dos morfin och hade kunnat få mycket mer för att slippa ha ont i slutet men jag tänkte att det var bäst att bara bli klar. 
 
Efteråt får jag en värmedyna som är fantastiskt skön och sen får jag ligga och vila i sängen. Min man är med mig hela tiden och jag blev nog lite snurrig av morfinet för tyckte att allt var jättekul fast att jag började få ont i magen. Smärtan efteråt kan beskrivas som kraftig mensvärk. Läkaren kommer in och berättar att de fått ut 4 ägg. Blir lite besviken då antalet äggblåsor var 12 om jag inte minns fel. Men samtidigt blir vi lite glada, det kan ju faktiskt förklara varför det är så himlans svårt att bli gravid. Om det bara finns ägg i var tredje äggblåsa kan man ju förstå varför ägglossningen är svår att räkna ut och mina cykler så oregelbundna. Och också att jag har ett AMH värde på 1,0 fast att man kan se så många äggblåsor jämt. AMH-värdet (Anti Müllerian Hormone) är ett värde på hur många ägg man har i kvar i sin äggreserv. Kvinnor får ett visst antal ägg vid födseln som sen tar slut när man kommer in i klimakteriet, de fylls aldrig på i skillnad från t.ex spermier. Att hitta bra information om normalvärden för AMH eller bara exakt vad värdet betyder verkar svårt. Enligt min läkare så speglade mitt värde på 1,0 inte antalet äggblåsor som kan ses på VUL.. Jag får återkomma med mer vetenskapligt baserad fakta om AMH-värden i ett annat inlägg. Nu tillbaka till äggplock-dagen.
 
De rekommenderar att man tar ledigt under dagen då man faktiskt blir lite mörbultad. Min man körde hem mig till lunch ungefär innan han åkte tillbaka till jobbet. Pga. morfinet får man inte heller köra bil på hela dagen. Jag låg hemma och kollade på tv och somnade även en stund. 
 
Jag jobbade dagen efter och hade inte särskilt ont, tänkte att det inte var så farligt som jag hade trott. Förutom när jag på eftermiddagen gick på toaletten, inte för att kissa utan för nummer två och efter det fick jag så fruktansvärt ont så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Tog alvedon och vilade, då jag inte kunde stå upp ens. Efter det var jag livrädd för att gå på toaletten men dag tre mådde jag i princip som vanligt, lite svårt (eller rädd?) för att röra mig efter embryoinförning men annars kändes det som att kroppen hade läkt ordentligt. 
 
I nästa inlägg berättar jag om embryoåterföring eller embryotransfer (ET) som vissa kallar det och om skräcken att höra mobilen ringa under dagarna innan. 
Allmänt | |
Upp